highstreams.blogg.se

Det pågår en infekterad debatt i Göteborg om framförallt Västlänken. Den aktiva nej-gruppen är större än gruppen aktiva anhängare av denna järnvägslösning för Göteborg. Det betyder dock inte att motståndarna är fler än anhängarna, men de aktiva nej-förespråkarna har fått betydligt större utrymme, till exempel på GP:s debatt- och insändarsidor. Debattredaktionen har förklarat den klara övervikten för antalet Nej-artiklar med att den gruppen sänt in många fler inlägg än Ja-sidan. Detta gällde inte minst inför folkomröstningen om trängselskatt, men gäller också Västlänken. 

 Men har man alltid rätt att få sina åsikter framförda?

 Den här artikeln är influerad av artikeln ”No, you’re not entitled to your opinion” skriven av en filosofilärare vid namn Patrick Stokes. Länk: theconversation.com/no-youre-not-entitled-to-your-opinion-9978

Skillnaden mellan kunskap och åsikt

 Först och främst ska man skilja på kunskap och åsikt. Exempel på kunskap är

• Västlänken är 8 km lång
• Västlänken har valts som bästa alternativ
• Västlänken kommer att få tre stationer

 Den mest extrema typen av kunskap är från matematiken där till exempel 1+1 alltid är lika med 2. Detta ska ställas i kontrast till en åsikt som inte är lika cementerad, utan där det finns möjlighet till tolkning.

Olika typer av åsikter

 Ett annat sätt att se på det är att en åsikt troligen kan komma att förändras eller revideras. Det finns dock väldigt olika typer av åsikter. I artikeln jag länkade till ovan har författaren delat upp det i tre olika kategorier och jag använder samma indelning här för enkelhetens skull: 

• Den första kategorin av åsikt innefattar väldigt personliga saker likt smakpreferenser eller typ av humor.
• Den andra kategorin av åsikt är en som innefattar frågor så som moral och politik.
• Den tredje kategorin av åsikt är något som berör vetenskap eller lagar där det finns faktisk information eller data bakom den åsikt som förs fram.

 Detta är tre väldigt olika typer av åsikter. Att börja argumentera med någon kring en åsikt i kategori ett kan vi alla vara överens om är meningslöst. Bara för att du föredrar en viss krydda framför en annan på din lax så innebär inte det att andra gör det. Inte heller att de borde göra det. Detta är helt subjektiva punkter som givetvis kan vara kul och intressanta att diskutera ibland men alla har här utan tvekan rätt till sin egen åsikt och de får givetvis också uttrycka den.

 Den andra kategorin av åsikt är lite av en mix mellan kategori ett och kategori tre även om man inte kan säga att den ligger mitt emellan. Många åsikter i den här kategorin kan vägledas av information och data, men i slutändan behöver inte detta vara något som avgör din åsikt. Din politiska åsikt kan inte bara avgöras av fakta och information, men du kan låta dig vägledas av denna. I slutändan behöver du dock väga nackdelar mot fördelar och ta ditt personliga beslut kring vad du stödjer.

Den tredje kategorin av åsikt är väldigt skild från den första kategorin av åsikt. Den åsikt du bör ha i denna typen av frågor bör du kunna argumentera för med hjälp av fakta och information.

 Problem uppstår när folk börjar argumentera kring en åsikt av den här kategorin som om den vore en åsikt av den första kategorin.

 Som Patrick Stokes skriver i sin artikel ovan så är den här typen av sammanblandning av de två kategorierna av åsikt troligen en av orsakerna till varför folk som är helt okunniga inom vissa ämnen känner att deras åsikt är lika mycket värd som en experts inom samma område:

 Perhaps that’s one reason (no doubt there are others) why enthusiastic amateurs think they’re entitled to disagree with climate scientists and immunologists and have their views “respected”.

 I den här typen av fall är det intressant att titta på betydelsen av uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt”.

Olika synsätt på ”alla har rätt till sin åsikt”

 Patrick Stokes ser det ur två olika synsätt. Det första synsättet är att uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt” bara betyder att alla får säga och tänka precis vad de vill. Det innebär alltså att du har rätt att säga att du tror på tomten och att han själv delar ut alla julklappar varje jul hur många gånger som helst. Den här typen av synsätt är givetvis helt korrekt och jag tror inte att någon skulle säga emot det. Samtidigt är det ett väldigt trivialt påstående.

 Det andra sättet att se på uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt” är att allas åsikt ska tas på lika stort allvar och ses som likvärdiga ”sanningar”. I det här fallet är uttrycket totalt felaktigt om vi pratar om åsikter av kategori tre. Den typen av åsikter där fakta och information ska ligga som stöd. Det är inte så att en person som framför en åsikt av kategori tre nödvändigtvis har rätt. Men ska du bemöta den åsikten ska du kunna argumentera för din  sak med hjälp av data och information, inte tro eller personliga upplevelser.

 Det är de här två olika tolkningarna av uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt” som folk har svårt att särskilja. Detta gäller också media. Gäller det åsikter av kategori ett har alla utan tvekan rätt till sin åsikt och allas åsikt har samma värde och är lika rätt. Gäller det åsikter av kategori tre får alla fortfarande ha sin åsikt, men bara för att de har en åsikt så innebär inte det att den åsikten har något värde eller ska få vägas in i en diskussion. Åtminstone inte där målet är att hitta ett svar eller en lösning som är så nära verkligheten eller sanningen som möjligt.

Medias missuppfattning av ”alla har rätt till sin åsikt”

 Jag kan tänka mig att många redan har dragit den här parallellen, men jag tar upp den ändå. Inom media är förståelsen för skillnaden mellan olika kategorier av åsikter mycket låg. Ett debattprogram på TV går i princip ut på att två grupper med helt olika åsikter slänger ur sig saker utan att någon behöver backa upp det som sägs.

 TV-kanalerna är inte heller intresserade av att bjuda in folk som baserar det som sägs på fakta, utan istället bjuder de in så det blir en ”rättvis” fördelning av personer som är för och personer som är emot. Ofta händer det då att den ena sidan består av professorer och forskare medan andra sidan består av personer som tror att det är en åsikt av kategori ett som diskuteras.

 Inte sällan deltar “proffstyckare” i många debatter, inte för att de har kunskap om ämnena, utan för att de är duktiga på att framföra sina åsikter.

 Totalt skitsnack baserat på ingenting ges likvärdigt med tid och status som verklig information baserad på vetenskapliga studier och detta gör folk förvirrade.

 Ett annat populärt uttryck för denna typ av journalistik är ”falsk balans”, där två personers åsikt i en faktafråga ges samma tyngd trots att den ena åsikten är baserad på studier och insamlad information, medan den andra personen bara hittar på sina påståenden och inte kan backa upp det med verkliga fakta.

 Media ger gärna lika mycket plats till en galen person som en forskare. Media ger också påfallande ofta lika mycket plats till en eller några få personer som inte har någon fakta bakom sina påståenden som de ger till en väldig massa forskare inom ämnet. Detta kallas vanligen för falsk balans och innebär en oförmåga att skilja på åsikter av kategori ett med åsikter av kategori tre.

Åsikter kan korrigeras

 Alla har rätt till sin åsikt, men är det en åsikt inom en fråga där det faktiskt finns ett korrekt svar (känt eller okänt) så är inte alla åsikter lika mycket värda. Det jag skriver i mina inlägg är inte hugget i sten. Efterhand som det kommer mer information kommer jag säkerligen att korrigera åsikter jag har fört fram i mina olika texter. Men när jag skriver är det baserat på verkliga data och trovärdiga källor. Och vill man kritisera det får man också använda den typen av grund för sina argument.

 På GP:s debattsida, men även i andra media som Dagens Samhälle, har kritiker gått i svaromål med personangrepp och helt ogrundade påståenden. Andra har råkat lika illa ut, till exempel Västlänkens projektledare Bo Larsson, som på ett riktigt otrevligt sätt blivit påhoppad i bland annat insändare i GP.

 Ibland ger jag mig in på åsikter av kategori två och berör bland annat politik. Men då gör jag det i ett ämne där jag baserar ,ima teser med åsikter av kategori tre.

 Inte sällan möts man av repliker som i princip går ut på ”Nä du har fel, jag har rätt” och ingenting mer. Ingen data, inga studier, ingen fakta överhuvudtaget som stödjer ståndpunkten, utan allt kan summeras i den lilla meningen ”Nä du har fel, jag har rätt”.  Då kan jag bli irriterad!

 Om du inte tror på det som skrivs, men samtidigt inte har något som stödjer din ståndpunkt, så ställ en fråga istället.

 Men när det gäller Västlänken verkar en kategori göteborgare välja att inte tro på experter och fakta.

 Jag ämnar fortsätta det här resonemanget i min nästa artikel som har rubriken “Johnny Magnusson har rätt. Det är som en religiös sekt”.

Anders Högström

(Till artikeln har jag funnit inspiration hos Jacob Gudiol, som driver hemsidan tranastyrka.se)