highstreams.blogg.se

Analys av den stora konspirationen i Göteborg

Publicerad 2015-05-26 16:15:00 i Allmänt,

Motståndet mot Västlänken, och för all del mot trängselskatten, har utvecklats till att uppfylla alla de kriterier som behövs för att definiera begreppet konspirationsteorier.

I argumentationen på debattsidor, insändarsidor och framförallt på Facebooksidorna hävdas att det handlar om en stor sammansvärjning, där etablissemanget slutit sig kring en lösning där de inte sällan har personlig eller politisk vinning av beslutet om Västsvenska paketet. Därför har dessa personer inte någon trovärdighet. Med allt de säger finns en baktanke och de försöker manipulera “folket”. Det de säger anser konspirationsteoretikerna helt enkelt är osanning.

I “konspirationen” kring Västlänken och trängselskatten ingår de beslutande politikerna i regeringen (även förra), en stor del av riksdagen, de ledande regionpolitikerna i Västra Götaland och Halland, samt de etablerade partierna i Göteborgs stad. Exempel på fler som ingår är Västsvenska Handelskammarens chef Johan Trouvé och framförallt Trafikverkets personal och experter under ledning av Västlänkens projektledare, Bo Larsson.

Handgångne män

När någon skriver eller säger något om Västlänken är de konspirationens handgångne män, såsom trafikreportern på GP, Ulf Nyström, eller krönikörer som Carin Hjulström senast .

Till exempel när GP 25 maj publicerade en artikel av Ulf Nyström där experter från KTH sågade förslaget om station i Gårda istället för Västlänken, skrevs genast kommentarer på trafikbloggen och på FB-sidorna. Ett urval:

“Det är ju Ulf Nyström som skrivit artikeln och därmed kan man ta innehållet med en hink salt”

“Ulf Nyström, känd Västlänkskramare, har lyckats ta reda på två f.d. professorer som är för VL och mot Gårda”

“Hahaha! Köp inte detta heller. Kvalificerat fejk! Skulle dessa två nissarna som fakturerat GP minst 100.000 pengar vara trovärdiga?”

 Faksimil från gp.se 26 maj 2015

Mest personangrepp

Det går knappast att hitta någon bland de hundratals kommentarerna som tar upp vad som står i artikeln, utan de riktar in sig på att förtala och förminska såväl reportern som de intervjuade. Nästan alla som skrivit debattartiklar som är positiva till Västlänken och trängselskatten kan nog vittna om samma sak: Replikerna riktar mycket mer in sig på att förminska personen som skrivit än själva sakinnehållet.

Detsamma gäller Carin Hjulströms krönika i GP 24 maj. Hon sorterades genast in under begreppet handgånge män och beskylldes för att ha skrivit krönikan på uppdrag av konspiratörerna. Det är inte lätt, om det ens går, att hitta kritik mot det Carin Hjulström skrev. Den massiva storm som utlöstes i kommentarsfälten samt på Västlänksmotståndarnas Facebooksidor handlade istället om personen Carin Hjulström:

“Här var det en vinkling som var goddagyxskafthjulström. Verkar inte att hon förstått varken VL eller dess motståndare eller deras motiv”

GP gräver sin egen grav när man tillåter detta trams”

“Säger mer om Carin Hjulström än om gubbarna”

Christer Lövkvist, pensionerad reporter på GP: “Carin Hjulström, snart 52, angriper vita medelålders män för deras ideella engagemang. Tröttsamt! Själv säljer hon sig till vilket PR-jippo som helst”

“Vem är Karin julström? Kompis med Farbror Bosse? Säkert gift med en grinig gubbe”

Oklart hur konspirationen hålls samman

Hur denna enorma konspiration hålls samman är oklart. Hur den ännu inte avslöjats är ett stort frågetecken. Men att konspirationen existerar, det får man höra/läsa på facebooksidor, i debattinlägg och insändare samt från ledande företrädare som förre moderaten Martin Wannholt och centerpartisten Joakim Rosdahl samt flera gamla moderata kommunalråd.

En konspirationsteori är en teori om en komplott, en sammansvärjning eller en konspiration. Ordet konspiration kommer av latinets conspirare som betyder ungefär “andas tillsammans”. Grunden för berättelsen är att den omfattar mäktiga och inflytelserika personer som antas ha stora resurser till sitt förfogande. De samarbetar i hemlighet för att, oftast, nå personlig vinning i form av pengar eller politisk makt.

Genomskådat konspirationen

Men det som är typiskt för konspirationsteori är att det finns ett antal personer som genomskådat sammansvärjningen. Dessa konspirationsteoretiker ser som sin uppgift att avslöja sanningen för allmänheten, som är förd bakom ljuset. Konspirationsteoretikerna upplever sig hela tiden vara pressade till tystnad på grund av sin kunskap. Det finns en kärntrupp som nästan tagit som sitt kall att avslöja konspirationen och ställa allt tillrätta (dvs stoppa Västlänken). De lägger ner otroligt mycket tid, publicerar egna teorier och “fakta” och eftersom Facebookgrupperna inte är öppna behöver de inte debattera med experter. Istället blir de påhejade av sina medlemmar och egona och kampviljan växer. (Läs min artikel från 24 maj om sekter på denna blogg.) 

Så fungerar konspirationsteorierna

I allmänhet tenderar konspirationsteorier att antingen bara ha ett korn av sanning i sig eller vara helt felaktiga. Ibland kan konspirationsteorier användas för att skada politiska motståndare, medan det i andra fall handlar mest om människors fantasi och en vilja att förstå det svåra och få andra att förstå samma sak.

 
 Inte ens Sveriges infrastrukturminister har någon trovärdighet bland konspirationsteoretikerna.

Sammansvärjningar som omfattar många är sårbara. De spricker oftast väldigt fort. Det finns därför all anledning att vara skeptisk till teorier om större sammansvärjningar.

Den som tror på en konspiration tycker att den är uppenbar, det som sägs är självklart, medan den utomstående har svårt att se något som helst samband mellan de “fakta” som används som bevisning för konspirationen.

Bevisföringen sker baklänges

Det är ganska ofta som bevisföringen av konspirationsteorier sker baklänges. Det görs genom att man försöker visa att påstådda svagheter och felaktigheter eller alternativa tolkningar i sakens verklighetsbeskrivning med automatik bevisar konspirationen.

Personer som redan tagit till sig konspirationsteorin tenderar att rakt av köpa de påståenden som hör till teorin. På samma sätt förkastar de rakt av påståenden som motsäger dem. Det är på det viset som tron på en konspiration förstärks. Det blir nästintill omöjligt att diskutera eller debattera sakfrågan för en utomstående.

De båda forskarna Joseph E Usccinski och Joseph M Parent, verksamma som docenter vid University of Miami, har i “American conspiracy theories” (Oxford University Pres) beskrivit flera centrala konspirationsteorier. Även om det handlar om andra fall än Västlänken, amerikanska fall, kan det för den intresserade vara en god idé att läsa deras analyser av konspirationsteori.

De båda forskarna menar bland annat att utvärderingar av oberoende observatörer måste tas på allvar, medan konspirationsteoretiker vanligen nöjer sig med det som stärker deras teser. De vill gärna avvisa alla andra fakta som delar av konspirationen. Det blir en hopplös rundgång av fakta, vars labyrint inte har någon utgång.

Kan vara vem som helst

En av de mer överraskande saker forskarna funnit är att konspirationeteoretikerna inte följer någon specifik mall. Det är ofta vanliga personer, män och kvinnor, men fler lågutbildade än högutbildade, fler med låg än hög inkomst. Könsfördelningen är ganska jämn, liksom politiska sympatier. Det motsäger det som vanligen sägs i Göteborg att det mest är griniga äldre män med för mycket fritid som kämpar mot Västlänken.

I grupperna mot Västlänken finns flera etablerade namn. Förutom politiker som Martin Wannholt också några högt utbildade. En av de som framträtt en del mot slutet är fysikprofessorn Ann-Marie Pendrill, som skrivit debattartiklar och inlägg som bekräftar den här texten. Medan hon i sitt arbete måste vara extremt noga med vetenskapliga rön och källor, har hon som konspirationsteoretiker i Göteborg släppt kraven på vetenskaplighet. Ett exempel på hur konspirationsteori ändrar människors beteende i grupp.

Carin Hjulström har mycket rätt i sin artikel. Så många timmar, så mycket kraft och så mycket engagemang som läggs mot den så kallade konspirationen. Denna kraft kunde användas till andra viktiga frågor istället. Men en faktor som säkert spelar in är att många människor faktiskt mår bra av att tillhöra en grupp där de kan få göra sin röst hörd och heja på sina fränder.

Anders Högström

Johnny Magnusson har rätt: Det är som en religiös sekt

Publicerad 2015-05-24 12:48:00 i Allmänt,

 
Faksimil GP 24 maj 2015. Artikelförfattare: Carin Hjulström
 
Ska man uppröras över att moderaternas regionråd Johnny Magnusson kallar Västlänksmotståndarna “…en religiös sekt” i GP?

Kanske inte.

Reaktionerna från den här gruppen liknar i mångt och mycket hur en sekt brukar agera. Senaste exemplet på detta är gallaspridandet över Carin Hjulström efter hennes krönika i GP 22 maj med rubriken: “Västlänken - silade mygg och svalda kameler”. Reaktionerna på Facebook riktar sig inte mot innehållet i första hand, utan mot Carin Hjulström, vilken dålig människa hon är och GP, som publicerar “sån skit”.

Med en sekt menas en grupp människor som är sammanknutna av en ideologi och leds av en eller flera ledare.. Ordet sekt kommer från latinets secta (ideologi, princip filosofisk skola m fl betydelser). Sekter var förr i första hand religiösa, men i dagens sekulariserade samhälle också politiska eller andra grupper.

Härskarteknik

Ord som sekt, sekterism eller sektledare används ofta i förklenande syfte, men ursprungligen användes orden för att betona extrema åsikter, avvikande livsstil eller starkt ledarskap.

I de flesta sekter finns ett ledarskap eller härskarteknik som medlemmar och ledare utövar mot varandra. Det förekommer i olika hög grad. En del sekter är mer förtryckande  än andra.

Max Weber är en av pionjärerna inom sektforskning. Han har diskuterat sekters väsen bland annat i sin bok Den protestantiska etiken och kapitalismens anda. Enligt honom karakteriseras en sekt av att den baseras på gemenskap för de personligt kallade, dvs inte som en kyrka utan som en sekt. Alla får vara med som är renläriga, hängivna den “rätta läran” och är trofasta mot gruppen. Till exempel var baptisterna en tidig protestantisk sekt enligt denna definition, men inte de större trossamfunden kalvinister, pietister eller metodister.

De som följt facebooksidorna “Stoppa Västlänken nu”, “Vi som vill ha Martin Wannholt kvar som kommunalråd i Göteborg” och “Västsvenska folkinitiativet” får ganska fort samma intryck. Sidorna är öppna enbart för registrerade personer som har samma åsikter. Om någon har en ifrågasättande eller avvikande åsikt blir personen omgående blockerad. Inom det kommunala partiet Vägvalet finns liknande tendenser, men som parti måste man använda andra koder för att legitimera sin roll även i fortsättningen. 

Stämningen piskas upp

Ett sådant förfarande som på hemsidorna gör att stämningen piskas upp av likasinnade och liktänkande så gott som dagligen. Tonen blir hätsk. Ju hårdare kommentarer, desto mer beröm. Ingen säger emot. Alla håller med. Allt som produceras är jättebra, allt utanför gruppen är kass.  

I boken Att leka med elden skriver Karl-Erik Nylund  att det finns fyra kriterier på en sekt:

Den är sluten och manipulativ

Medlemmarna anser att de har den absoluta sanningen

Ledarstilen är auktoritär

Skarp åtskillnad mellan “goda medlemmar och “onda icke-medlemmar”

De tre sidorna befolkas av ungefär samma personer, åtminstone i kommentarsfälten, vilket gör att budskapen är i stort sett identiska på de tre sidorna. Många återfinns också på Vägvalets facebooksida.

Sekter är ofta karismatiska, vilket i det här fallet betyder att det finns idoler och att dyrka dessa är en stor del av arbetet i grupperna. Grundaren brukar få status som en profet och i det här fallet får väl Vägvalets grundare och partiledare Theo Papaioannou det epitetet. Han fick konkurrens av Martin Wannholt, den utsparkade moderaten, månaden före valet 2014. Den idolstatus Wannholt uppnådde på kort tid är exempellös. Allt Martin Wannholt säger och gör hyllas med superlativer, men framförallt är hans person upphöjd till skyarna. Om seden att kasta lagerblad framför profetens fötter hade funnits kvar hade hans sektmedlemmar med glädje smyckat hans väg hela sträckan från Götaplatsen till Gustav Adolfs torg vid demonstrationerna som hållits.

Ibland uppmanas på dessa facebooksidor att gå in på motståndarsidans sidor och kampanja. Dessa sidor är nämligen som regel öppna för avvikande åsikter. På dessa sidor förs inte sällan en riktig debatt.

Sekt ja, men inte religiös

I takt med sekulariseringen har nya politiska och kulturella sekter uppkommit. De har samma struktur som de religiösa sekterna, men med en annan lära. Många grupper, organisationer och föreningar har drag av en sekt, men de kanske inte alltid uppfyller alla kriterier.

I artikeln med Johnny Magnussons skarpa reaktion hänvisar han också till GP:s insändarsidor för att visa på motståndarna som en religiös sekt. Han har rätt i att många av insändarskribenterna återfinns på ovanstående facebooksidor. Inte sällan är det de själva som berättar att de skickat in insändaren till GP, med anonym avsändare eller under eget namn.

Som en religiös sekt, säger Johnny Magnusson. Är det så? Ja, det är i varje fall väldigt nära.. Men de organiserade Västlänksmotståndarna uppvisar alla kriterier för en sekt om man tar bort religionen. Överlevnaden handlar i stort sett om hur tidningarna GT och GP ger sekten utrymme. Hittills har framförallt GT, men också GP:s debatt- och insändarredaktion, givit den support som behövs för att hålla liv i brasan.

I nästa del av artikelserien ämnar jag skriva under rubriken: “Vilka ligger bakom den stora konspirationen i Göteborg?”

Anders Högström

 

Litteraturtips:

Litteratur som rekommenderas i ämnet (förutom de i texten nämnda):

Karl-Erik Nylund (2004): Att leka med elden; sekternas värld

Charlotte Esse´+en (2008): Sektbarn

Claes Svahn (2007): Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen

Göran Gustavsson (1991): Tro, samfund, samhälle

 

Har man alltid rätt till en åsikt?

Publicerad 2015-05-22 18:33:59 i Allmänt,

Det pågår en infekterad debatt i Göteborg om framförallt Västlänken. Den aktiva nej-gruppen är större än gruppen aktiva anhängare av denna järnvägslösning för Göteborg. Det betyder dock inte att motståndarna är fler än anhängarna, men de aktiva nej-förespråkarna har fått betydligt större utrymme, till exempel på GP:s debatt- och insändarsidor. Debattredaktionen har förklarat den klara övervikten för antalet Nej-artiklar med att den gruppen sänt in många fler inlägg än Ja-sidan. Detta gällde inte minst inför folkomröstningen om trängselskatt, men gäller också Västlänken. 

 Men har man alltid rätt att få sina åsikter framförda?

 Den här artikeln är influerad av artikeln ”No, you’re not entitled to your opinion” skriven av en filosofilärare vid namn Patrick Stokes. Länk: theconversation.com/no-youre-not-entitled-to-your-opinion-9978

Skillnaden mellan kunskap och åsikt

 Först och främst ska man skilja på kunskap och åsikt. Exempel på kunskap är

  • Västlänken är 8 km lång
  • Västlänken har valts som bästa alternativ
  • Västlänken kommer att få tre stationer

 Den mest extrema typen av kunskap är från matematiken där till exempel 1+1 alltid är lika med 2. Detta ska ställas i kontrast till en åsikt som inte är lika cementerad, utan där det finns möjlighet till tolkning.

Olika typer av åsikter

 Ett annat sätt att se på det är att en åsikt troligen kan komma att förändras eller revideras. Det finns dock väldigt olika typer av åsikter. I artikeln jag länkade till ovan har författaren delat upp det i tre olika kategorier och jag använder samma indelning här för enkelhetens skull: 

  • Den första kategorin av åsikt innefattar väldigt personliga saker likt smakpreferenser eller typ av humor.
  • Den andra kategorin av åsikt är en som innefattar frågor så som moral och politik.
  • Den tredje kategorin av åsikt är något som berör vetenskap eller lagar där det finns faktisk information eller data bakom den åsikt som förs fram.

 Detta är tre väldigt olika typer av åsikter. Att börja argumentera med någon kring en åsikt i kategori ett kan vi alla vara överens om är meningslöst. Bara för att du föredrar en viss krydda framför en annan på din lax så innebär inte det att andra gör det. Inte heller att de borde göra det. Detta är helt subjektiva punkter som givetvis kan vara kul och intressanta att diskutera ibland men alla har här utan tvekan rätt till sin egen åsikt och de får givetvis också uttrycka den.

 

 Den andra kategorin av åsikt är lite av en mix mellan kategori ett och kategori tre även om man inte kan säga att den ligger mitt emellan. Många åsikter i den här kategorin kan vägledas av information och data, men i slutändan behöver inte detta vara något som avgör din åsikt. Din politiska åsikt kan inte bara avgöras av fakta och information, men du kan låta dig vägledas av denna. I slutändan behöver du dock väga nackdelar mot fördelar och ta ditt personliga beslut kring vad du stödjer.

Den tredje kategorin av åsikt är väldigt skild från den första kategorin av åsikt. Den åsikt du bör ha i denna typen av frågor bör du kunna argumentera för med hjälp av fakta och information.

 Problem uppstår när folk börjar argumentera kring en åsikt av den här kategorin som om den vore en åsikt av den första kategorin.

 Som Patrick Stokes skriver i sin artikel ovan så är den här typen av sammanblandning av de två kategorierna av åsikt troligen en av orsakerna till varför folk som är helt okunniga inom vissa ämnen känner att deras åsikt är lika mycket värd som en experts inom samma område:

 Perhaps that’s one reason (no doubt there are others) why enthusiastic amateurs think they’re entitled to disagree with climate scientists and immunologists and have their views “respected”.

 I den här typen av fall är det intressant att titta på betydelsen av uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt”.

Olika synsätt på ”alla har rätt till sin åsikt”

 Patrick Stokes ser det ur två olika synsätt. Det första synsättet är att uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt” bara betyder att alla får säga och tänka precis vad de vill. Det innebär alltså att du har rätt att säga att du tror på tomten och att han själv delar ut alla julklappar varje jul hur många gånger som helst. Den här typen av synsätt är givetvis helt korrekt och jag tror inte att någon skulle säga emot det. Samtidigt är det ett väldigt trivialt påstående.

 Det andra sättet att se på uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt” är att allas åsikt ska tas på lika stort allvar och ses som likvärdiga ”sanningar”. I det här fallet är uttrycket totalt felaktigt om vi pratar om åsikter av kategori tre. Den typen av åsikter där fakta och information ska ligga som stöd. Det är inte så att en person som framför en åsikt av kategori tre nödvändigtvis har rätt. Men ska du bemöta den åsikten ska du kunna argumentera för din  sak med hjälp av data och information, inte tro eller personliga upplevelser.

 Det är de här två olika tolkningarna av uttrycket ”alla har rätt till sin åsikt” som folk har svårt att särskilja. Detta gäller också media. Gäller det åsikter av kategori ett har alla utan tvekan rätt till sin åsikt och allas åsikt har samma värde och är lika rätt. Gäller det åsikter av kategori tre får alla fortfarande ha sin åsikt, men bara för att de har en åsikt så innebär inte det att den åsikten har något värde eller ska få vägas in i en diskussion. Åtminstone inte där målet är att hitta ett svar eller en lösning som är så nära verkligheten eller sanningen som möjligt.

Medias missuppfattning av ”alla har rätt till sin åsikt”

 Jag kan tänka mig att många redan har dragit den här parallellen, men jag tar upp den ändå. Inom media är förståelsen för skillnaden mellan olika kategorier av åsikter mycket låg. Ett debattprogram på TV går i princip ut på att två grupper med helt olika åsikter slänger ur sig saker utan att någon behöver backa upp det som sägs.

 TV-kanalerna är inte heller intresserade av att bjuda in folk som baserar det som sägs på fakta, utan istället bjuder de in så det blir en ”rättvis” fördelning av personer som är för och personer som är emot. Ofta händer det då att den ena sidan består av professorer och forskare medan andra sidan består av personer som tror att det är en åsikt av kategori ett som diskuteras.

 Inte sällan deltar “proffstyckare” i många debatter, inte för att de har kunskap om ämnena, utan för att de är duktiga på att framföra sina åsikter.

 Totalt skitsnack baserat på ingenting ges likvärdigt med tid och status som verklig information baserad på vetenskapliga studier och detta gör folk förvirrade.

 Ett annat populärt uttryck för denna typ av journalistik är ”falsk balans”, där två personers åsikt i en faktafråga ges samma tyngd trots att den ena åsikten är baserad på studier och insamlad information, medan den andra personen bara hittar på sina påståenden och inte kan backa upp det med verkliga fakta.

 
 

 Media ger gärna lika mycket plats till en galen person som en forskare. Media ger också påfallande ofta lika mycket plats till en eller några få personer som inte har någon fakta bakom sina påståenden som de ger till en väldig massa forskare inom ämnet. Detta kallas vanligen för falsk balans och innebär en oförmåga att skilja på åsikter av kategori ett med åsikter av kategori tre.

Åsikter kan korrigeras

 Alla har rätt till sin åsikt, men är det en åsikt inom en fråga där det faktiskt finns ett korrekt svar (känt eller okänt) så är inte alla åsikter lika mycket värda. Det jag skriver i mina inlägg är inte hugget i sten. Efterhand som det kommer mer information kommer jag säkerligen att korrigera åsikter jag har fört fram i mina olika texter. Men när jag skriver är det baserat på verkliga data och trovärdiga källor. Och vill man kritisera det får man också använda den typen av grund för sina argument.

 På GP:s debattsida, men även i andra media som Dagens Samhälle, har kritiker gått i svaromål med personangrepp och helt ogrundade påståenden. Andra har råkat lika illa ut, till exempel Västlänkens projektledare Bo Larsson, som på ett riktigt otrevligt sätt blivit påhoppad i bland annat insändare i GP.

 Ibland ger jag mig in på åsikter av kategori två och berör bland annat politik. Men då gör jag det i ett ämne där jag baserar ,ima teser med åsikter av kategori tre.

 Inte sällan möts man av repliker som i princip går ut på ”Nä du har fel, jag har rätt” och ingenting mer. Ingen data, inga studier, ingen fakta överhuvudtaget som stödjer ståndpunkten, utan allt kan summeras i den lilla meningen ”Nä du har fel, jag har rätt”.  Då kan jag bli irriterad!

 Om du inte tror på det som skrivs, men samtidigt inte har något som stödjer din ståndpunkt, så ställ en fråga istället.

 Men när det gäller Västlänken verkar en kategori göteborgare välja att inte tro på experter och fakta.

 Jag ämnar fortsätta det här resonemanget i min nästa artikel som har rubriken “Johnny Magnusson har rätt. Det är som en religiös sekt”.

Anders Högström

(Till artikeln har jag funnit inspiration hos Jacob Gudiol, som driver hemsidan tranastyrka.se

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela