highstreams.blogg.se

I en artikel GT och i en krönika av Joakim LaMotte i GP framställs Trollhättan som en stad full av rasister på ena sidan och en alienerad invandrargrupp på andra sidan. Detta stämmer överhuvudtaget inte med min bild. Skolmördaren Andreas Lundin Pettersson fick sin inspiration från hatsajterna på nätet. De är gränslösa och han kunde lika gärna bott i Västerås eller Göteborg och utfört sitt hemska dåd där.
Andreas Lundin Petterssons bakgrund är ganska anonym. Han var inte känd för sina rasistiska åsikter i bekantskapkretsen, i skolan eller i det politiska livet i Trollhättan. Han var tydligen en kille som satt på sin kammare och skapade sin föreställningsvärld. Utan att veta alla detaljer kan man ju konstatera att han smidde en plan som gick ut på att uppträda som tempelriddare eller nazistsoldat, döda så många mörkhyade han kunde och sedan bli dödad av polisen. Ett klassiskt "suicide-by-cops"-syndrom.
Så långt Andreas Lundin Petterson, som blev en tragisk figur. Som hemskt nog också genomförde vad han föresatt sig.

INGET RASISTFÄSTE
Men nu utmålas Trollhättan som ett rasistfäste (ibland nazistfäste) med ett grundmurat hat mellan "svenskar" och invandrare. Bland annat genom den artikel i GT och den krönika i GP jag refererade till ovan.
Enligt min uppfattning stämmer inte detta. Toleransen i Trollhättan är HÖGRE än i motsvarande städer. Det ser vi eftersom trollhätteborna är vana sedan många år vid en hög invandring och att andra och tredje generationens invandrare är mycket stort. Redan på 50-talet kom ungrare, på 60-talet finländare, danskar, italienare m fl för att jobba på Saab. Dessa följdes av ugandier (när Idi Amin försökte utrota befolkningen), jugoslaver och fler från mellanöstern och Afrika. På 90-talet kom många bosnier och andra från gamla jugoslavien, samtidigt som flyktingarna från mellanöstern också ökade. På 2000-talet är det mest flyktingar som kommit, från krigens Afghanistan, Somalia och Syrien t ex. (Arbetskraftsinvandringen upphörde ju med Saabs krympande och senare konkursade verksamhet.) Listan kan göras lång.

FUNGERAT HYGGLIGT
Under alla dessa år har integrationen fungerat hyggligt. I princip alla trollhättebor har jobbat med invandrare, de flesta har bott grannar med invandrare, många har invandrare som vänner och många har också lärt sig mycket av invandrare, inte minst tolerans och kultur. Invandrare och barn och barnbarn till invandrare är en naturlig del i Trollhättan, inte minst bland småföretagare, i det kulturella livet och inom föreningsrörelsen. Inte minst idrottsrörelsen.
Det som inte lyckats i Trollhättan är stadsdelen Kronogården. Sedan den byggdes på 1960-talet har delar av den varit förstaboende för invandrare. Trots massor av insatser under åren har den segregationen aldrig lyckats brytas. Det har inte varit bra för någon, men inte heller av någon dramatisk betydelse historiskt.

NÅGRA FÅ SKINNSKALLAR
Om jag hittills låtit som om Trollhättan inte haft några större problem är det inte sant. Det finns i Trollhättan, som överallt, människor som är rena rasister, men också sådana som "bara" är främlingsfientliga, dvs de gillar inte främlingar och sådant som bryter mot den egna kulturen det egna beteendet.
De rena rasisterna har kommit fram i ljuset vid några tillfällen. Speciellt minns man när tre skinnskallar, från stadsdelen Lextorp (invandrartät också) slog ner en somalier och hoppade på hans huvud på torget i Trollhättan. Den händelsen och några till ledde till att Trollhättan utpekades som nazistcentrum. Detta utnyttjades av nazisterna, som 1996 anordnade den sk Hess-demonstrationen vid järnvägsstationen i Trollhättan.
Så mycket mer än så blev det inte av nazistcentrumet, även om en och annan anhängare visat upp sig, bl a i närliggande Grästorp.
Om man skulle gå på SD-retoriken skulle invandrarna för länge sedan förstört hela Trollhättan, tagit över makten, bl a genom att göra "våra" flickor med barn och späda ut svenskheten.

EN TOLERANT STAD
Det finns SD-are i Trollhättan, visst, men de har inte lyckats förändra det faktum att Trollhättan trots allt är en tolerant stad. Under hela min uppväxt och mitt vuxna liv har jag oftast tyckt att det varit fantastiskt.
Min gamla mamma, salig i åminnelse, växte upp på 30-talet i skuggan av nazismen och andra världskriget. Hon bar med sig lite av den rädsla för nya kulturer jag tror alla hade på den tiden. Men, liksom många andra, utvecklades hon i den miljö Trollhättan erbjöd. Hon talade ofta om sina invandrade grannar på ett positivt sätt, hur väl de tog hand om sina barn och hur fint den syrisk-ortodoxa kyrkan utanför hennes uteplats sköttes. Också hur hon uppskattade de kvinnliga och manliga undersköterskorna i hemtjänsten, som oftast var invandrare. Hon var en riktig trollhättebo, sådan som de flesta trollhättebor är.
Jag är stolt över min mamma, stolt över hur jag själv och mina barn utvecklats. Tolerans och empati är ledord som Trollhättan också utvecklats efter. Den sanna bilden.
Förstör inte den bilden genom att utnyttja det hemska dådet från en ensam mördare, som fått sin inspiration på hatsajterna. Han bodde i en ganska välbärgad del av Trollhättan. Kronogården hade egentligen inget med honom att göra.